Träning för utförsåkaren 

Träning är den systematiska processen som en idrottare genomgår för att öka sin prestation. Träningen är baserad utifrån idrottarens aktuella situation och mål.  För mer info rörande träningslära följ länk

Vid träning på snö anpassar vi miljö och/eller ger uppgifter till utförsåkaren som ökar dess förståelser för de handlingsmöjligheter som finns i dess omgivning samt ger dem verktyg för att kunna interagera med sin miljö för att kunna lösa en specifik rörelseuppgift. Nedan del är en beskrivning av vissa metoder som vi kan använda för att utveckla en utförsåkares teknik. För mer info rörande skidteknik och teknisk inlärning följ länk 

Vid arbete med teknik försöker vi öka systemets flexibilitet och förmåga att lösa många olika rörelseuppgifter samt att systemet väljer produktiva handlingsmöjligheter istället för att basera icke produktiva handlingsmöjligheter som orsakas av kompensationer. När vi analyserar teknik måste vi således ta hänsyn till hela systemets funktion och se vilka begränsningar i systemet som påverkar valet av rörelsemönster. 

 

Metoder för skidåkningens grundrörelser: 

Metoder för att arbete med böj/sträck och fram/bak rörelser 

Som tidigare nämnt är det svårt att isolera en grundrörelse från en annan. Därför har vi grupperat vertikala och fram/bakrörelser i samma grupp. När sidåkaren genomför en vertikal rörelse kommer även tyngdpunkten påverkas och tryckpunkten på skidan tenderar att röra sig antingen framåt eller bakåt. Målet för en ny utförsåkare är att kunna ha en jämn tryckfördelning på skidan samtidigt som den genomför en sväng. Avancerade utförsåkare bör ha förmågan att anpassa vart tryckcentrum är på skidan samt storleken på skidans belastning. Vertikala (böj/sträck) reglerar storleken på skidans belastning medan skidans fram/bak samt sidorörelser påverkar riktningen på kraften genom skidan.  Första steget i utforskande av vertikala rörelser och fram/bakrörelser genomförs i platt terräng. Ledaren förklarar och visar rörelsena och utförsåkaren får pröva rörelserna och effekten av rörelserna på skidorna och känslan i kroppen. Övningar som passar för att introducera fram/bak rörelser kan vara att försöka lyfta på skidspetsen och skidans bakdel och för att lära sig att vertikala rörelser kan knäböj användas för att upptäcka hur vertikala och fram/bakrörelser samverkar. Efter ett initialt utforskande bör utförsåkaren testa rörelserna i sluttande terräng där tält och käpptunnelslalom i kombination med exempelvis hopp visar effekten av grundrörelserna. Mer fokuserad träning kan bedrivas med hjälp av olika övningar där utförsåkaren upptäcker effekten av grundrörelserna på sin åkbana till detta kan vi använda fallande lövet och svängar med överdriven framåtvikt samt svängar med hög eller låg avlastning Var kreativ och lekfull i utformningen av banor, där utmaningen gradvis byggs upp, som i detta fall med puckelpist och hopp.

 

Metoder för att arbete med sidorörelser 

Sidorörelserna är viktiga för att påverka skidans kantning och interaktion med snö. Första steget vid arbetet med sidorörelser är att kunna stå platt på skidan utan att någon av skidorna kantas.  För att utförsåkaren ska förstå principen med sidorörelser kan även övningar på platt mark användas såsom skating, hockeystopp och dragkamp. Dragkamp ger en känsla av kraft, kantning och inåtlut, och fungerar både statiskt och i rörelse (dynamiskt). Friåkning med olika typer av svängradier i olika terränger, ger en ökad förståelse och anpassning av sida-sida rörelser. Med bansättningen kan man styra individerna till att lösa olika rörelseuppgifter, exempelvis lyfta innerskidan vid käpp (L-bana). Åka i doserade kurvor osv. Anpassa miljön så att rörelseuppgifterna kan lösas både med och utan instruktion.

 

Metoder för att arbete med rotationer

Rotationer är viktiga för att kunna anpassa svängen. Som ett första steg i utforskande av rotationer är vi på platt mark där individen får fokusera på rotationsrörelser i form av övningar såsom twist med pjäxor, enbensstående rotation, lappkast och hopp med rotationer. I backen kan vi initialt jobba med 360 graders rotationer på snö, hoppsvängar osv. Lappkast i sluttande terräng är även en bra och utmanande rörelse som ställer krav på alla av skidåkningens grundrörelser. Miljön är en bra lärare för att öka utförsåkarens förståelse för rotationer och där är skogsåkning en bra metod för att lära sig effekten av rotationer alternativt morötter med kort avstånd. Roterande övningar som är utmanande och kan anpassas efter kapacitet är exempelvis olika typer av korridorhas, hoppsvängar, skärande sladdande svängar, på två respektive en skida. En fundamental förmåga att träna på i unga åldrar är funktionellt stavarbete som  kan tränas i såväl sin friåkning som i banåkning

Utrustning

Korrekt anpassad utrustning är en grundförutsättning för att kunna interagera med vår omgivning. Således bör utrustningen anpassas utifrån mognad, skidteknisk kompetens samt individuella förutsättning hos varje skidåkare. Rätt anpassad utrustning kommer dessutom öka rörelseglädjen hos utförsåkaren då utrustningen kan öppna upp rörelsemöjligheter. Följande rekommendationer kan ses som hjälpmedel vid val av utrustning för att utveckla allsidiga utförsåkare. 

Progression i skidåkning 

Följande del kommer beskriva hur vi jobbar kring progression i de olika mognadsnivåerna

RÖRELSERIKEDOM:

LEKSTADIET:

GRUNDSTADIET:

UPPBYGGNADSSTADIET:

FÖRBEREDANDE PRESTATIONSSTADIET 

SKIDÖVNINGAR PÅ FILM