Kroppens förmåga att synkronisera motoriska och sensoriska signaler för att skapa en rörelse eller en serie av rörelser där rörelsen ständigt anpassas utifrån omgivningens stimuli och rörelsens syfte.
Koordination är förmågan att koordinera kroppens rörelser i relation till tid, rum och kraft.
Att kunna samordna rörelser för att ta emot en boll är ett exempel på öga-hand koordination. En förmåga att kunna anpassa sin sväng till terrängen kan vara ett exempel på öga-fot koordination. Individer som har bra koordination har en förmåga att ta in information, bearbeta och hitta ett effektivt sätt att uppnå rörelsemålet i samspel mellan kroppens rörelser och omgivningens krav
Koordination i Utveckling
Vi utvecklar koordinationen hela livet så länge vi stegrar komplexitet i rörelseuppgiften. Vi födsel är barnet okoordinerad men koordination utvecklas snabbt då de utsätts för nya rörelser och rörelsekomplexitet. Bred och allsidig aktivitet/lek utvecklar koordination där rörelsernas komplexitet följer en ständigt utvecklande progression.
Test av koordination
Hexagontestet undersöker riktningsförändringsförmåga och spänst i ett idrottsspecifikt rörelsemönster. FP står inne i en hexagon med olika höjder på sidohindrena. Vid kommando hoppar FP över hindren se bild och video. FP hoppar två varv/omgång. Om FP tar i ett hinder diskas omgången. Testet genomförs maximalt tre gånger/håll separerat av två min vila. Resultatet är summerat av bästa tid höger + bästa tid vänster.
Träningsbarhet:
Koordinationsträning kan ses som motorisk träning och bör följa ideerna kring den system dynamiska teorin för motorisk inlärning. Vi vill hela tiden öka komplexiteten i rörelseuppgifterna och utforma övningar som individiden efter en viss ansträngning klarar.
Syftet med koordinationsträning är att träna på optimal rörelsestrategi och muskelaktivering under en del av en rörelse, hur många muskler som är involverade och i vilken ordning dessa muskler aktiveras. Vi kan alla se skillnaden på en välkoordinerad rörelse där individen genomför rörelsen på ett effektivt och mjukt sätt i jämförelse för koordinerade rörelser som upplevs spända, hackiga och orytmiska. Koordination bör tränas ifrån tidig ålder genom att låta barn experimentera med olika rörelsemönster. Det är väldigt viktigt för unga och barn utföra lek med fokus på allsidig rörelse för att anamma koordinativa förmågor. Exempel på detta är klättra, hoppa, balansera, rulla, sparka och kasta. Utveckling av dessa koordinativa förmågor benämns generell koordination.
Allt eftersom atleten åldras och mognar ställs mer specificerade krav på koordination utifrån den sport atleten utövar. Som med andra kvalitéer inom träning måste koordinationen utmanas för att utvecklas. Det kan handla om att utföra nya rörelser, ändra tempo i utförande och addera störningsmoment där de idrottsliga momenten ska automatiseras. Detta benämns som idrottsspecifik koordination (Hallén, 2011).
Referenser
KEY PROPERTIES OF EXPERT MOVEMENT SYSTEMS IN SPORT
CONSTRAINTS ON THE COMPLETE OPTIMIZATION OF HUMAN MOTION
MOVEMENT SYSTEMS AS DYNAMICAL SYSTEMS
THE IMPORTANCE OF SENSORY-MOTOR CONTROL IN PROVIDING CORE STABILITY
NEURAL NETWORK MODELLING AND DYNAMICAL SYSTEM THEORY
THE ‘QUIET EYE’ AND MOTOR PERFORMANCE: A SYSTEMATIC REVIEW BASED ON NEWELL’S CONSTRAINTS-LED MODEL