Temperatur: Temperaturen kan variera kraftigt på hög höjd, men generellt sett så går temperaturen ner ju högre upp från havsnivå vi förflyttar oss. I bergsmiljöer med hög höjd kan dock temperaturerna snabbt variera från isande kallt till varm, något som inte bara påverkar våra kroppar utan även risken för olika typer av bergsfaror. 

Temperaturreglering: Kroppen försöker upprätthålla en konstant temperatur på ca 37°C i kroppskärnan (runt inre organ såsom hjärta, hjärna, lungor, lever och njurar så att de ska fungera optimalt). Yttre skalet (extremiteter, hud, händer) har en annan temperatur vilken är beroende på den miljö vi befinner oss. För att reglera kärnans kroppstemperaturen kommer kroppen anpassa blodcirkulation till yttre skalet samt genom svettning, huttring och ämnesomsättning uppnå en normal värmebalans. Genom dessa regleringsmekanismer kan kroppen inom vissa gränser anpassa värmeförluster och värmeproduktion utifrån den yttre miljön och aktuell fysisk aktivitetsnivå för att uppnå en neutral värmebalans i kroppskärnan.

 

När kroppstemperaturen sjunker kommer kroppen att reagera med olika försvarsmekanismer för att bibehålla temperaturen konstant i centrala delar. Huvuddelen av värmen förloras via blodflöde i huden där blodet snabb omfördelas till mer centrala delar för att minska värmeförlusten. Om kroppstemperaturen fortsätter att sjunka kommer kroppen samla blodet i kroppskärnan för att skydda de vitala organen. Omfördelningen av blodet kommer göra att händer och fötter upplevs kalla och beroende på vilken grad av omfördelning av blod sker kommer en fallande kroppstemperatur påverka finmotorik och gör det svårare att känna och kontrollera exempelvis händer och fötter. 

Kroppen kommer samtidigt öka sin värmeproduktion dels genom att öka sin metabolism av fett och kolhydrater som i sin tur leder till ökad värmeproduktion. Om detta inte räcker så kommer kroppen skapa rörelser via huttringar som i sin tur producerar värme. Processerna i kroppen främjar vår överlevnad men har vissa negativa konsekvenser på prestation och välmående.

Värmeförluster från kroppen 

Vi kan förlora värme från kroppen via ledning, avdunstning, strömmning, andning och strålning. Alla värmeförluster ökar risken för nedkylning och de negativa effekterna av att vara nedkylda. En ofta bortglömd faktor är vindens effekt på nedkylning eller risken för förfrysningsskador. I vindstilla förhållanden skapas ett skyddande uppvärmt luftlager kring vår kropp vilket minska nedkylningen. Beroende på hur mycket det blåser kommer detta skyddande luftlager försvinna och kroppen eller vissa kroppsdelar kan utsättas för kylan.

Köldeffektstabeller visa vinden ökar köldeffekten vid olika vindstyrkor och är ett användbart verktyg vid planering inför träning. Dock bör fartvinden som vi utsätter oss för inom skidåkning tas i beaktande för att få den sanna köldeffekten. 

Ovan beräkning visar fartvindens effekt på köldeffekten i vindstilla förhållanden, således finns risk för förfrysningsskador även vid relativt milt väder, om vi dessutom åker skidor i motvind adderas denna vind till fartvinden vilket ytterligare påverkar köldeffekten. 

 

Allmän nedkylning

Om du förlorar mer värme än du producerar under en längre period så kan du råka ut för allmän nedkylning vilket innebär att kroppstemperaturen i kärnan går ner. Risken för allmän nedkylning ökar kraftigt vid ett skadetillfälle eller vid utmattning.  Allmän nedkylning, hypotermi, definieras som en sänkning av den centrala kroppstemperaturen till under 35°C. Symtomen för allmän nedkylning varierar beroende på nedkylningshastighet, fysisk kompetens, patologier osv. Vanliga symptom att uppmärksamma för lätt nedkylning är kall och blek hud, slöhet, dåligt humör, huttringa, nedsatt kraft, känsel och koordination i händer, fötter, armar och ben samt en ökad urinproduktion. Vid kraftig nedkylning kan symtom såsom sjunkande medvetenhet eller medvetslöshet, huttringarna är mycket svaga eller är helt utslagna, Långsam, svag eller oregelbunden andning och puls. Risk för allvarliga hjärtrytmrubbningar som kan utlösas av ovarsam hantering av den nedkylde.

Behandling  

Normalt sett ska vi upptäcka en allmän nedkylning i ett tidigt skeende således beskrivs behandling bara för Grad I hypotermi

  • Förstärk klädsel och byt blöt klädsel till torra kläder
  • Skydda mot vind och omgivning
  • Ge varm och energirik dryck
  • Öka fysisk aktivitet hos den nedkylde
  • Skydda mot lokala kylskador

 

Lokala kylskador

Ur en överlevnadssynpunkt kommer perifera kärlkonstriktionen skydda vitala organ och säkerställa överlevnad, dock offrar kroppen i denna prioritering extremiteterna. Kylskador uppstår ofta i vädersituationer med vind, fukt och låg omgivningstemperatur. Bristfällig klädsel samt utmattning, skador eller fysisk inaktivitet ökar risken för såväl allmän nedkylning som lokala kylskador. De mest utsatta kroppsdelarna är händer, fötter, kinder, näsa och öron. Lokala kylskador som uppstår vid nedkylning och förfrysning av huden och underliggande vävnader, benämns förfrysningsskador och uppstår vid temperaturer under noll grader. Längre tids vistelse och inaktivitet i kall och fuktig miljö kan ge upphov till kylskador utan förfrysning, så kallade KFI-skador (kyla – fukt – inaktivitet).

Förfrysningsskador

När oskyddade delar utsätts för vind, kyla och fukt finns det en risk att utsatta delar som kinder, näsa, fingrar och fötter får vita fläckar vilket är ett tecken på förfrysning Inom utförsåkning utgör detta en extra risk då vi har hårt spända pjäxor som försämrar blodcirkulationen, luftcirkulationen och leder kyla bra från underlaget. Symptom att vara vaksam är stickande smärta som övergår till känslolöshet, huden blir kall och vit. Om nedkylningen fortsätter obehandlad så riskerar kylskadan övergå till djup förfrysningsskada då iskristaller skapas i huden. Symtomen för djup förfrysningskada är att huden blir hård, känslolös och kan inte glida mot underliggande vävnad. Huden kan få en vitgul eller marmorerad färg.

Behandling av ytlig förfrysningsskada

  • Skydda område från väder och vind
  • Förstärk klädsel generellt
  • Värm upp kroppsdel med annan persons kroppsvärme
  • Aktivera den nedkylde så att temperaturen går upp

Behandling av ytlig förfrysningsskada

  • Skydda område från väder och vind
  • Förstärk klädsel generellt
  • Belasta inte förfrysen kroppsdel
  • Sänk ner kroppsdel i ljummet vatten 37°C i minst 30 min tills känsel och rörelseförmåga återkommer
  • Håll personen uppvärmd för att minska risken för återförfrysning

 Riskminimering kyla:

Generellt sett kan vi undvika negativa effekter av kyla genom att anpassa klädsel, dricka varma drycker och skydda oss från kylan och vind. Vätskebehovet ökar vid kyla då vatten förloras via andningen. Det krävs därför ett högre vätskeintag vid kyla, om vi dricker varm eller ljummen dryck kan vi minska värmeförlusten som uppkommer vid intag av kall dryck. Eftersom kyla generellt ökar energiförbrukningen bör energiintaget utökas, detta kan göras genom att drycken innehåller kolhydrater, fett och protein såsom olika soppor.  Dessutom bör individen öka näringsintaget genom att småäta snacks och mat som innehåller fett, protein och kolhydrater.

Riskminimering förfrysning

Generella råd för att minska effekten av kyla minimerar även risken för förfrysningsskador utöver detta kan följande åtgärder tas

  • Var uppmärksam på tecken på kylskada på dig själv och andra
    • Stickande smärta som övergår till känslolöshet,
    • Huden blir kall och vit
  • Knäpp upp pjäxor direkt efter åk
    • Rör på tårna, stå på något som isolerar från snö
  • Förstärkningsplagg på direkt efter ett åk för att minska värmeförlust

 

PRESTATION

En fallande kroppstemperatur kommer att påverka nervsystemets finmotorik och således göra det svårare att kontrollera exempelvis fingrarna. Sänkta muskeltemperaturer minskar effektutveckling genom att minskning av kontraktionshastigheten av muskelfibrer vilket leder till försämrad prestationsförmåga. 

 

Vid träning i varmt klimat eller om en skidåkare har för mycket kläder på sig, kommer kroppen att reagera med att försöka kyla kroppen emot stigande kroppstemperatur. Kroppen kan kylas genom konduktion, konvektion, radiation och evaporation. Evaporation eller svettningar är vanligast och står för 80% av värmeförlusten när man är fysiskt aktiv. För att svettningarna ska hjälpa med att hålla nere kroppstemperaturen behöver svetten avdunsta från huden. Vätska som svettats ut och blivit kvar på huden har ingen kylande effekt på kroppstemperaturen. Det är därför viktigt att inte svett stannar kvar i på huden eller i kläder och detta kan således påverkas genom klädval. Kroppen avdunstar svett från huden allra bäst om man inte bär kläder överhuvudtaget. Om det dessutom är hög luftfuktighet kommer processen försvåras ytterligare. Fuktig luft har hög andel vattenmolekyler vilket gör att luften har svårare att ta emot svett från huden.
Vid träning i varmt och/eller fuktigt klimat kommer kroppen reagera med svettningar, detta resulterar i vätskeförlust och det är därmed viktigt att dricka. Det kan även vara bra att dricka sportdryck innehållande salter för att kompensera för saltförlusten vid svettningar. Om man inte tillför vätska efter svettningar kommer detta resultera i mindre blodplasma och ett mer trögflytande blod. Detta i sin tur kan leda till sänkt prestationsförmåga (Pandolf, Burr et al. 2001, Wilmore, Costill et al. 2008).