Det dynamiska systemteoretiska konceptet ger oss möjlighet att använda modellen inom teknikanalys men även i åtgärdsplanering.

Teknikanalys:

Träning är den systematiska processen som en idrottare genomgår för att öka sin prestation. Träningen är baserad utifrån idrottarens aktuella situation och mål.  För mer info rörande träningslära följ länk

Vid träning på snö anpassar vi miljö och/eller ger uppgifter till utförsåkaren som ökar dess förståelser för de handlingsmöjligheter som finns i dess omgivning samt ger dem verktyg för att kunna interagera med sin miljö för att kunna lösa en specifik rörelseuppgift. Nedan del är en beskrivning av vissa metoder som vi kan använda för att utveckla en utförsåkares teknik. För mer info rörande skidteknik och teknisk inlärning följ länk 

 

Vid arbete med teknik försöker vi öka systemets flexibilitet och förmåga att lösa många olika rörelseuppgifter samt att systemet väljer produktiva handlingsmöjligheter istället för att basera icke produktiva handlingsmöjligheter som orsakas av kompensationer. När vi analyserar teknik måste vi således ta hänsyn till hela systemets funktion och se vilka begränsningar i systemet som påverkar valet av rörelsemönster. Analysen följer följande regler 

  1. Orsakas rörelseproblematik av individuella begränsningar
  2. Orsakas rörelseproblematik av miljöns begränsningar
  3. Orsakas rörelseproblematik av uppgiftens begränsningar 

Individuella begränsningar: 

Individuella begränsningar såsom fysiska, psykiska eller tekniska begränsningar kan ligga som grund för rörelseproblematik och är ofta svåra att åtgärda på plats i backen, utan är ett resultat av systematisk träning. Vissa individer har inte förutsättningar att genomföra en rörelse tex på grund av en bristande rörlighet, stabilitet, styrka osv. Dessa individers dynamiska system kommer då anpassa sig för att hitta ett så stabilt tillstånd som möjligt utifrån förutsättningar. Detta gör att den aktiva kompenserar i rörelsen för att skapa stabilitet och uppnå rörelseuppgift. En individ som uppvisar begränsningar i sin psykiska kompetens kan visa ett stelt rörelsemönster orsakat av stress eller rädsla kan orsaka att individen kommer bak på skidorna. 

En mer fördjupad insyn till analys av en rörelse kan se ut som följande illustration: 

Vi kan även analysera en rörelse utifrån dess olika positioner. Förenklat sett kan en rörelse ha en start och slutposition. Om vi tar en enkel rörelse som en knäböj som exempel kommer startposition (1) att innebära att individen kan befinna sig i atletisk hållning. Om vi kan i ett avlastat tillstånd befinna oss i atletisk hållning så går vi vidare och testar stabiliteten på formen genom att utsätta den för krafter i olika riktningar (hängande, handstående, armhävningsstående, roddhängande, sidoplanka osv) om positionen är stabil så går vi vidare för att testa slutpositionen (2) där individen befinner sig i en djup knäböj. Om individen kan befinna sig i slutpositionen djup knäböj går vi vidare och testar stabiliteten på positionen genom att testa formen med kraft, balans, koordination osv.  När individen har en stabil start och slutposition analyserar vi rörelsen mellan start och slutposition (3). Om individens rörelse mellan start och slutposition i avlastat tillstånd är stabilt går vi vidare genom att testa stabiliteten på rörelsemönster genom att utmana rörelsemönstret med kraft, balans, stabilitet, rörlighet osv.

Inom skidåkning har vi flera olika rörelseformer där alla rörelseformer har fler delar än start och slutposition. Vi får därför analysera statiska ögonblick i till exempel olika delar av svängfasen. Genom att använda videoanalys så kan vi frysa olika delar och sedan simulera positioner i ett avlastat tillstånd utanför backen för att kunna analysera vilka delar av det dynamiska systemet som begränsar rörelsemönster i skidåkningen. 

När vi väl analyserat vilka begränsningar som finns inom systemet finns många metoder att arbeta med för att ta bort eller minimera effekten av dessa begränsningar. Metoderna beskrivs utifrån individens, miljöns och uppgiftens begränsningar 

Miljöns begränsningar 

Miljön kommer påverka kraven för rörelsen. Omgivningen med hög höjd kan orsak trötthet som påverkar rörelsemönster. Underlagets egenskaper påverkar i sin tur kravet på rörelse för att lösa rörelseuppgift och underlaget samt omgivningens krav måste matchas med individens utrustning. 

Uppgiftens begränsningar:

När vi sätter en bana kommer vi att styra tempo, krafter, rytm osv. Alla dessa faktorer påverkar komplexiteten i uppgiften. Om uppgiften inte matchar individens förmåga kommer systemet kompensera för uppnå  rörelseuppgift vilket kan leda till negativa effekter på uppgiftens stilkrav. 

Samspelet mellan begränsande faktorer 

Alla begränsande faktorer skapar ett komplext samspel vilket gör att en individ har sin specifika stil i sin utförsåkning. Men de flesta av systemets begränsningar går att minimeras genom målmedveten träning och genom att använda sig av metoder beskrivna i på alpineski.se. Första steget är just att upptäck begränsningarna i systemet för att sedan systematisk och på ett innovativt och roligt sätt jobba med att minimera individens begränsningar.