Rörelserikedom 0-6 år

Snöträning i denna ålder väljer vi att kalla för snölek och rörelserikedom på snö.

Det handlar om att upptäcka vad snö är och hur vi rör oss i vintermiljö med och utan skidor. Att lära sig vintervana genom att klä sig efter väder så att man kan vara ute i snön utan att bli kall och blöt.

Likt barmarkens övningsbank så handlar det om att vara i en stimulerande snömiljö för att låta barnen utforska sina färdigheter på snö. Utifrån de fundamentala rörelsemönstren så vill vi öka rörelseglädjen på snö.

Att ta sig fram i snön genom så basala rörelser som krypa och gå, öppnar vi möjligheten för barnen att förstå vad snön har för egenskaper, att det är olika att röra sig på platt mark med snö, med vinterskor och skidor.

Vi ska entusiasmera barnen till att upptäcka vintermiljön, det gör vi genom sagor och lekar. Över tid samlar barnen erfarenheter och blir tryggare i vintermiljön. Rörelserikedom hämtar vi från all rörelse på snö med olika utrustning och miljöer. Vi kan också bygga en motiverande miljö, där barnen ska ta sig förbi olika typer av hinder. Det behöver inte vara allt för avancerat, till och med att kottar och pinnar kan användas för att uppmana till gå, kasta, hoppa etc. Likväl som att slalomkäppar kan användas för att bygga en bra motorisk bana

Fundamentala grunder för att börja med utförsåkning

Introduktion till snö

Första steget mot utförsåkning börjar med att barnet befinner sig i en vintermiljö samt interagerar med miljön utifrån sina egna förutsättningar. Till en början kan det innebära att barnet genomför lekar i kuperad snötäckt terräng ett exempel kan vara en äventyrsstig i skogen brevid skidbacken där barnet klättrar, kryper, krälar, åker på fötterna/rumpan ner. Det enda som hindrar innehållet är ledarens fantasi och barnets intresse. Första kontakten med skidåkning kommer via miniskidor och längdskidor, där vi kan stimulera till rörelse genom att skapa en rolig miljö att utforska, bra exempel på detta är skidleksområden som finns på olika platser. Men att bara lägga ett spår på gården kan räcka för att vara en första introduktion till skidåkning och utförsåkning

Exempel på snölek

Introduktion till skidanläggningar

När barnet har fått upp intresset för skidåkning så kan man successivt introducera barnet i utförsåkning med rätt utrustning och vid en skidanläggning. Många skidanläggningar har utrustning till uthyrning där man kan testa utrustningen innan man köper utrustning till barnet. Vid skidanläggningar används liftar för att ta sig upp i backen. Att åka lift i sig själv innebär en viss inlärning för barnet, dock har skidanläggningarna tänkt på detta och har olika liftsystem (rullband, knapplift, t-bygellift, sittlift) som ställer olika krav på utförsåkaren.

Åka på ett rullband:

När man ska börja åka lift är det att föredra att det finns ett rullband uppför i backen. Det är lätt för skidåkaren att åka på bandet och ställa sig i balans och åka uppför utan att behöva göra någon annan rörelse än att glida på bandet. Ofta kan föräldern eller liftskötare hjälpa till att stabilisera. När barnet behärskar att åka själv kan barnet testa knapplift

Åka knapplift:

Knappliften består av en stång och en bred del(knapp) som knipsfast mellan bena vid tolkning. Viktigaste när vi åker knapplift är att skidorna pekar rakt upp i riktning upp i backen som liften tar. Liftskötare finns ofta på plats och hjälper barnet att fånga liften och efter en period lär sig barnet att fånga och åka liften själv. Knappliftarna har ofta liftskötare som observerar backen och i tillägg säkerhetstopp vilket gör att liften stannar relativt snabbt efter någon ramlar. Eftersom knappliftar ofta inte går så fort och att de har säkerhetssystem kan barnet tidigt åka knapplift själv. Svårigheten brukar vara vid avstigning så där kan en vuxen i början vänta och hjälpa till vid behov

Åka t-bygellift:

T-bygelliften ser ut som ett ankare eller T varav namnet och är tänkt att ta två personer. Som första steg kan barnet åka med en vuxen i T-bygelliften och därefter så kan den åka T-bygelliften då en vuxen kan hjälpa att ta emot liften åt barnet. Svårigheten ligger i avstigningen där en vuxen kan finnas för att hjälpa barnet att skjuta t-bygeln ifrån sig och åka åt sidan.

Åka sittlift:

Sittliftar finns vid många anläggningar och är ofta reglerade utifrån ålder eller längd. När man ska åka sittlift åker man fram till påstigningsplatsen, när sittliften kommer bakom kroppen och man känner liften mot baksidan av benen sätter man sig ned på liften och fäller ner bågen framför kroppen. När man ska kliva av öppnar man bågen vid angiven plats i god tid innan avstigning, när liften saktat ner reser man sig och kliver av vid angiven plats och åker snabbt bort från liften. Introduktionen till sittliften blir ofta naturligt då barnet åker med vuxna på en skidanläggning och progressionen naturlig utifrån erfarenhet och ålder.

Att svänga:

I skidleken får barnet själv lära sig interagera med sin miljö och här kommer första svängarna naturligt växa fram. När vi har utförsåkningsskidor på oss kommer skidan reagera kraftigare till en kantning och detta kan kräva lite träning innan barnet blir van till utrustningen. Första delen i att svänga handlar om att bli medveten om kanten, kantmedvetenhet kan tränas genom lekar i platt terräng såsom skate tävlingar, dragkamp, myrtrappsteg osv. För att skapa en förståelse för kantande rörelser introducerar vi ofta plogen som en metod att dels bromsa skidåkaren så att vi i en låg hastighet kan se hur kantingen påverkar vår bana.

Innan man börjar ploga nerför en backe underlättar det om man redan lärt sig att röra sig med skidorna på platt mark med god balans.

Att känna plogen:

1. Stå still på platt mark

2. Kliv ut i en plog (glasstrut)

3. Hoppa ut i en plog (glasstrut)

Plogsväng:

1. Skidspetsarna mot varandra genom att göra ett fot- och benvrid. Detta gör man när foten vrids samtidig som hela benet i höftleden vrids och skapar ett vridande moment i skidan.

2. Bakändarna långt ifrån varandra

3. Knäna lätt böjda

4. Vristerna lätt böjda. Underbenen mot pjäxans plös.

5. För att svänga växlar man belastningen från skida till skida med belastning fram på skidan i ingången och lite mer bak på skidan i utgången av svängen

6. För att förstärka svängen gör ett lätt motvrid i överkroppen för att lättare starta svängen eftersom belastningen ökar på den blivande ytterskidan.

7. Variera farten genom att åka med större eller mindre plog

Kantning kan intiteras på många olika sätt, dels genom stora kroppsrörelser iform av lek såsom flygplanet eller via medvetna rörelser som att aktivt kanta ena skidan som i övningen smörklicken

Tips till plogsvängen:

· Glass struten – fylla på glass in i varje sväng

· Pizzan – lägga på ingredienser in i varje sväng

· Köra lastbil – hålla händerna på och vrida ratten och luta in åt det hållet man svänger.

· Flyga flygplan – armarna är vingar och när man svängen fäller man ner armen mot ytterskidan och belastningen på den ökar.

Skrååkning:

· Skidorna är parallella och kantställda

· Belastade skidor

· Skidan neråt i backen är mest belastad

· Ju mer upp mot backen man åker ju långsammare åker man

Parallellsvängen:

1. Skidorna bredvid varandra – som en tågräls

2. Fötterna behöver ha ett mellanrum mellan varandra, ungefär två fotsbredder.

3. Knäna lätt böjda

4. Underbenen mot pjäxans plös.

5. Börja svängen med att belasta och sträcka litet på den blivande ytterskidan och gör ett fot-och benvrid.

6. För att svänga växlar man belastningen från skida till skida med belastning fram på skidan i ingången och lite mer bak på skidan i utgången av svängen.

7. Ytterskidan är kantad och belastad för att vara beredd att möte upp de motverkande krafterna om uppstår från snön.