Motorisk grundkompetens

Människan föds med ett enorm potential till en stor mängd varierade rörelser. Barnet börjar tidigt att utforska sin miljö genom rörelse först via reflexstyrda rörelsemönster som utvecklas till rudimentära rörelser, därefter börjar den sätta samman rörelsemönster och uppnår olika motoriska milstolpar såsom att kräla, krypa, gå. Barnets nyfikenhet gör att det sätter samman olika rörelsemönster och utvecklar mer komplexa fundamentala rörelsemönster. Den motoriska utvecklingen kan dock hämmas eller främjas beroende på hur vi stimulerar barnet.

Fundamentala former

Fundamentala former är statiska positioner med höga krav på rörlighet och stabilitet. Fundamentala former är positioner som möjliggör andra rörelser, och desto mer av dessa fundamentala former vi har uppnått desto fler rörelser kan vi genomföra. Här ger några exempel på fundamentala former

Fundamentala rörelsemönster

Vi föds med vissa grundläggande reflexer och från födsel jobbar vi kontinuerligt med att utveckla våra motoriska förmågor. Inlärningen av rörelse sker i steg där grovmotoriska, hackiga oekonomiska rörelser förfinas till effektiviserade rörelsemönster med hög rörelseekonomi. Vissa rörelsemönster under den motoriska kallas fundamentala eftersom de utgör en grund till mer komplexa kedjor av rörelsemönster som inkluderas i olika idrotter (Haywood and Getchell 2009).

Alla idrottare bör därför i tidiga år ha utvecklat en hög rörelsekvalitet i dessa fundamentala rörelsemönster och bibehålla förmågan att utföra dem även i äldre år. Idrottare som har stora brister i fundamentala rörelsemönster är begränsade i sin rörelseförmåga något som påverkar prestationen negativt och vissa brister kan även öka skaderisken hos en idrottare. Idrottare bör således aktivt jobba för att bibehålla en hög nivå i alla fundamentala rörelsemönster genom att återkommande inkludera det i sin träning och på fritiden som aktiv lek eller spontanidrott.

Fundamentala träningsrörelsemönster

Träningsrörelsemönster är fundamentala rörelsemönster som tillämpas och belastas i fysisk träning för att stärka olika grundmotoriska egenskaper samt att stärka och stabilisera fundamentala rörelsemönster.

När ett fundamentalt rörelsemönster eller sammansatta rörelsemönster är väl utvecklade kan vi utmana deras stabilitet genom att testa deras begränsningar (baserat utifrån teknikavsnittets teorier). Om vi testar rörelsemönstrernas fysisk begränsningar använder vi oss av de fysiska grundegenskaperna och ökar upp kraven kring dessa genom att förändra hastighets/kraft/stabilitets/balans/koordination/uthålllighets faktorer kring rörelsen. Fysiska träningens syfte är därför att öka stabiliteten i de grundmotoriska färdigheterna där vi med bibehållen rörelsekvalitet kan utföra fundamentala rörelsemönster under ökad belastning. Ovan beskrivna träningsrörelsemönster är kategorier av rörelser som bör utgöra grunden i all fysträning

RÖRELSEVARIATION OCH HÖG FYSISK AKTIVITET

Motorisk grundkompetens kan tränas genom att utsätta idrottaren för en stor variation och mängd av rörelser. Motorisk grundkompetens gynnas av att delta i en stor variation av idrotter och lekar där rörelserna naturligt förekommer. Hinder, äventyr, lekland, lekplatser osv kan användas och designas för att optimalt stimulera motorisk kompetens och fysisk aktivitet (Giblin, Collins et al. 2014, Robinson, Stodden et al. 2015, Sharma-Brymer and Bland 2016, Edwards, Bryant et al. 2017, Longmuir, Boyer et al. 2017, Edwards, Bryant et al. 2018). Vägen till att bli en världsmästare inom utförsåkning är att bli en alpin atlet och därför bör motoriska kompetensen stimuleras genom hög rörelsevariation och hög fysisk aktivitet genom hela karriären som beskrivs i modellen nedanför

STEG 1 UTVECKLINGSSTADIE

Första delen av livet handlar om att upptäcka sina rörelser. Ett nyfött barn använder sina rörelser för att upptäcka sin omgivning och har en naturlig nyfikenhet till rörelse och interaktion med sin omgivning. I början är rörelsen baserad utifrån reflexer som övergår till rudimentära rörelsemönster. Rudimentära rörelsemönster skapar förutsättningar för fundamentala rörelsemönster såsom krypa, stå, gå, springa. Dessa fundamentala rörelsemönster sätts ihop och bildar komplexa rörelsemönster. Barnet bör först ha uppnått en viss nivå av komplexa rörelsemönster genom aktiv lek och spontanidrott innan den går in i den organiserade idrotten, risken är annars att individen utvecklar kompensatoriska strategier för att uppnå rörelsemålet.