Teknikinlärning metodik

Hur skapar man ett flexibelt system inom utförsåkning? 

• Mål: Lär en individ att använda all sin rörelsefrihet och förmågan anpassa sina rörelser på ett flexibelt och kreativt sätt uppnå många olika typer av rörelsemål 

• Metod: Utmana individen med många olika rörelseuppgifter i många olika miljöer och där olika individuella begränsningar utmanas och varieras  

• Praktisk tillämpning:

  • Vi vill att alla våra aktiva åker mycket skidor, men med en högre variation i åkningen.

  • Vi vill att de blir vana att åka i många olika miljöer och får lösa många olika rörelseuppgifter som utmanar många olika delar av det dynamiska systemet 

  • Vi vill att våra aktiva upplever glädjen i att utmana sig själva och är nyfikna i olika sätt att lösa en rörelseuppgift så att de utvecklas till utförsåkare med en hög rörelseflexibilitet och prestation 

 

När vi planerar en inlärningssituation är det viktigt att vi har hänsyn till olika faktorer

Förberedelser:

Analys: Vi bör gå igenom och analysera rörelseutförandet hos en individ och ta hänsyn till olika faktorer som bör förbättras i en individs teknikutförande.

Individanpassning: Vi måste analysera vart den enskilda individens individuella egenskaper (fysisk, psykiskt, socialt och kulturellt) samt individens tekniska kompetens och behov.

Mål & syfte: utifrån de tidigare stegen utformas ett individuellt lärandemål

Metod: Metoden utformas utifrån de mål och syften vi har. Vi vill inom DS låta individen upptäcka en optimal lösning på problemet medan vi designar uppgiften och anpassar miljön så att individen upptäcker en optimal lösning. Grundreglerna är:

• Manipulera miljö
• Påverka rörelser och koordination med designade specifika uppgifter
• Individualisera inlärning

Olika kategorier av rörelser 

Inom DS är det viktigt att förstå vilken effekt rörelserna har antingen på hela kroppen eller på miljön. Vi kan dela upp rörelser i:

• Effektrörelser
  • Fästa redskap
  • Lösa redskap

• Egenrörelser
  • Med eller utan stilkrav

Effektrörelser: Är rörelser där vi påverkar föremål utanför kroppen (Spjut, klubba, skidor, skivstång). Utförsåkning räknas som en effektrörelse eftersom vi med hjälp av ett instrument (skidor) påverkar vår rörelse.

Egenrörelser: Är rörelser som utförs av kroppen för att röra sig i miljön (Löpning, hoppa, klättra, rotera, krypa) Rörelsens mål är förflyttning, dock tillhör även statiska aktiveter denna grupp. Vi kan utöver detta dela upp egenrörelser i egenrörelser med stilkrav (Golf, fysträning, gymnastik)  och egenrörelser utan stilkrav(Flesta rörelser inom idrotten)

Rörelser kan placeras i båda kategorierna beroende på vad fokus på träningen. Om vi vill jobba med arbetsekonomi klassas rörelsen som egenrörelse, men om vi vill jobba med enskilda teknik moment kan samma rörelse klassas som effektrörelse.

Som tidigare nämnts beskrivs hur vi tillämpar systemdynamiska teorin inom teknikinlärning. All teknikinlärnings sker i tre faser

• Eliminering av frihetsgrader
• Utforskande av frihetsgrader
• Nyttjande av frihetsgrader

Utförsåkning som en effektrörelse fästa föremål:

För att skapa en bra lärande situation bör tränaren ställa följande frågor:

• Effekt: Vilken effekt ska redskapet ges
• Rörelser: Vilka rörelser krävs för att uppnå önskad effekt
• Vitala delar: Vilka moment eller delar är viktigast för att uppnå effekt
• Rörelsens essens: Hur kan jag låsa frihetsgrader och bibehålla vitala delar i rörelsen

Exempel utförsåkning:

Effekt: Riktningsförändring

Rörelser: Angulering, höftkantning, knäkantning, fram-bak, upp-ner

Vitala delar: Kantvinkel, Belastning, Attackvinkel

Rörelsens essens: Kantvinkel

Metoder:

Låsning av frihetsgrader: Vi kan påverka frihetsgrader genom att ge idrottaren uppgifter som att hålla stavar som en bricka, hålla bålen ner mot målet hela tiden, klämma fast ett mynt i pjäxan osv.

Manipulering av miljö för att uppnå inlärningsmål: Inom utförsåkning manipulerar vi miljö genom att påverka energier (fallhöjd-lutning -hastighet) påverkar formen på miljön (terrängvågor, bansättning, doserade kurvor) Vi kan påverka underlaget (hårt, mjukt, isigt, bana, offpist) Vi kan påverka sensorsiska inflödet genom (flatljus, snöfall, uppknäppta pjäxor) och utrustning genom olika skidor och material.

I olika faser av inlärning är det viktigt att fokusera på det som bäst utvecklar idrottaren. Olika faser har olika fokus.

Exempel kantning

Fas 1: Eliminering av frihetsgrader

Uppgift: Kanta skidan på olika sätt (knäkantning, höftkantning, inklination).

Miljö: Påverkas genom att vi minskar skidåkarens energi genom att åka i flack backe. Miljön gör att individen får god tid på sig att kanta och att krafterna vid kantning inte blir för stora

Feedback: Vi använder oss av för ledtrådar och uppgifter för att få individen att själv lösa rörelseproblemen. Feedback börs ges ofta i detta skede för att underlätta inlärning, tränaren har en dialog med individen och använder sig både av individens inre feedback samt ger yttre feedback som används för att kalibrera upplevelsen.

Utrustning: Utrustningen måste vara anpassad så att individen på ett lätt sätt med låga krafter kan påverka den och uppnå rörelsemålet. Eftersom energierna är relativt låga måste skidor och pjäxor vara mjukare än för en erfaren skidåkare.

Fas 2: Utforskande av frihetsgraderna:

Uppgift:  Varje individ är unik och kan inte utföra rörelser på samma sätt som någon annan, individens begränsningar styr uppgifterna som ges. Målet med uppgifterna i detta stadium är att öka rörelsen omfång och att rörelser ska utföras på ett avslappnat sätt. Vi kan använda oss av lekfulla uppgifter såsom att individen ska visa undersidan av skidan för tränaren som står vid svängen.

Miljö: Skidåkarens energi ökas så att krafterna blir så stora att vi kan öka rörelseomfånget, vi kan även inleda med att lägga till olika terräng där inlärt rörelsemönster utmanas och anpassas till nya förhållande

Feedback Utövarens känsla och bedömning tas i hänsyn varefter vi på ett liknande språk som utövaren använder försöker ge ledtrådar om hur det ska kännas, se ut, teknisk genomföras. Tränaren kan fungera som en handledare som kan hjälpa individen att hitta olika möjligheter i den aktuella situationen och rörelseuppgiften. Feedbackens frekvens minskar i takt med idrottarens förmåga.

Fas 3: Nyttjande av frihetsgraderna:

Uppgift:  Uppgiften nu blir att skapa miljöer där individens lösningar innehåller många rörelsegrader och där individen på ett lekfullt och säkert sätt kan utforska vad som sker vid kreativ användning av frihetsgrader.

Miljö: Vi använder oss av flertalet miljöer där individen ska svänga i och försöker att öka komplexiteten i rörelseuppgiften genom miljöns energier, former, sensoriska inflöden, och utrustning. 

Feedback Inre feedback är mycket viktigt inom denna fas och tränaren använder sig av förmedlande för att utövaren snabbare ska lära sig nya rörelsemönster.

 

Utförsåkning som en egenrörelse med stilkrav:

Inom kategorien räknas teknikgrenar där det finns utprovade och ibland utforskande sätt att genomföra rörelsen optimalt. Inom denna kategori jobbar vi mot ett ideal. Stillkraven är centralt bestämda och eftersom resultatet på idrottarens prestation. Det finns grenar där stilkraven ses som begränsningar där idrottaren har stor frihet inom begränsningarna. Alpin skidåkning kan ses som en idrott där tekniken skapar begränsningar men där idrottaren kan improvisera inom begränsningarna.

För att skapa en bra lärande situation bör tränaren ställa följande frågor:

• Identifikation: Vilka stilkrav eller begränsningar finns inom idrott
• Prestationspåverkan: Hur påverkar begränsningarna eller stilen idrottsprestationen
• Lärandeprocess: I vilken del av lärandeprocessen bör stilkrav eller begränsningar inkluderas.

Fas 1: Eliminering av frihetsgrader

Uppgift: Initialt kan vi isolera frysa rörelsen för att lära oss att genomföra positionen optimalt. Inom styrketräningsmetodiken beskriver vi detta sätt av rörelseinlärning. Individen lär sig startpositionen och slutposition därefter utmanas positionerna med kraft, balans, rörlighet, uthållighet, koordination innan rörelse mellan start och slutposition introduceras. Inom utförsåkning kan vi använda oss av samma metodik och frysa en rörelse. För att lära sig kanta kan vi ta bort åkningen och genomföra övningar som gör att individen upptäcker optimalt sätt att skapa kant, det kan ske via dragkamper, luta mot en kamrat eller att gå uppför en backe. När vi introducerar åkning kan vi genomföra samma rörelser men då får individen lösa rörelseuppgiften genom att koordinera kantningsrörelser med reaktionskrafter, balans och terräng.  Det är viktigt att ha en hög lyckas faktor i denna fas och att uppgifterna och rörelseutmaningarna kan med viss ansträngning lösas.

Miljö: Påverkas genom att vi minskar skidåkarens energi genom att åka i flack backe. Miljön gör att individen får god tid på sig att kanta och att krafterna vid kantning inte blir för stora

Feedback: Stilkraven gör att vi har en ökad förmedling av hur rörelsen ska se ut, där vi med olika typer av informationsöverföring (känsla, språk, teknisk beskrivning, visualisering) anpassad till individen optimerar rörelsen. Feedback ges på uppgiftens resultat där individens inre feedback kalibreras med tränaren yttre feedback.

Utrustning: Utrustningen måste vara anpassad så att individen på ett lätt sätt med låga krafter kan påverka den och uppnå rörelsemålet. Eftersom energierna är relativt låga måste skidor och pjäxor vara mjukare än för en erfaren skidåkare.

Fas 2: Utforskande av frihetsgraderna:

Uppgift: Individen får i denna fas uppgifter och problem att lösa samtidigt som tränaren manipulerar miljön. I denna fas bör vi öka fokusering på stilutförande så att tidigare fas rörelseuppgifter inte har skapats med kompensationer. Exempel kan vara en handstående där individen har hittat balans genom att svanka med ryggen och börjat böja på benen. Fastän uppgiften handstående har lösts så kvarstår att använda strategi för att lösa uppgiften kommer hindra fortsatt progression samt inte är gynnsam för individen. Inom styrketräningen kan vi använda oss av självbegränsande övningar såsom handstående med atletisk hållning där korrekt stil belönas direkt genom att rörelseuppgiften belönas. Feedback ges genom att utövaren ska hålla sig mellan två snören och inte ta i snörena under en förbestämd tidsperiod.

Miljö: Tränare använde miljön (fallhöjd-lutning -hastighet), påverkar formen på miljön (terrängvågor, bansättning, doserade kurvor) påverkar underlaget (hårt, mjukt, isigt, bana, offpist) sensorsiska inflödet genom (flatljus, snöfall, uppknäppta pjäxor) och utrustning genom olika skidor och material.

Feedback: Förmedling används mer sparsamt. Individens inre feedback och tränarens yttre feedback används för att utvärdera resultatet öva övning och rörelseutmaningar. Feedback kan även ges så att individen fokuserar på något utanför kroppen istället för på kroppen självt. För exemplet handstående ges således feedback att peka med tårna upp mot taket istället för att sträcka på benen.

Fas 3: Nyttjande av frihetsgraderna:

Uppgift:  Uppgiften nu blir att skapa miljöer där individens lösningar innehåller många rörelsegrader och där individen på ett lekfullt och säkert sätt kan utforska vad som sker vid kreativ användning av frihetsgrader. I exemplet handstående övergår handstående till handbalans där övningar såsom bakåtkullerbytta upp i handstående, bryt upp och ner från handstående, enarmhandstående

Miljö: Vi använder oss av flertalet miljöer där individen ska svänga i och försöker att öka komplexiteten i rörelseuppgiften genom miljöns energier, former, sensoriska inflöden, och utrustning.  I handstående använder vi oss av instabila underlag (bollar, slackline, ringar), att gå på händer, förändring av sensorisk information (blunda, skriva sitt namn med näsa, kognitiva uppgifter)

 

Feedback Inre feedback är mycket viktigt inom denna fas och tränaren använder sig av förmedlande för att utövaren snabbare ska lära sig nya rörelsemönster. Svårigheten på övningar och rörelseutmaningar ökar för att öka den inre feedbacken.

Exempel på hur vi kan använda DS i specifik teknikinlärning 

Modellen visar hur vi kan förstå kantning genom att utforska olika rörelser och sätt att interagera med vår omgivning samt att sätta fokusområden för att lösa rörelseuppgifterna