Belastning ur helhetsperspektiv

Belastning är ett abstrakt begrepp som ofta missförstås. Belastning kan ses som den totala stress en individ utsätts för under en viss tidpunkt eller tidsperiod. Belastningen måste då analyseras utifrån bland annat fysiska, psykiska, sociala, kulturella, ekonomiska och mekaniska perspektiv.

Totalbelastningen är det som skapar en stress på individen och påverkar individens välmående och prestation. Viss nivå av stress är bra för individen medan en allt för stor stress är negativt för individen. Det är därför vi måste ta hänsyn till alla stressorer en individ utsätts för och hur en individ under ett vist utvecklingsstadium har känsliga perioder med hög stress (exempelvis vid pubertet).

Tävlingsbelastning

Idrott går ut på att mäta sig med andra individer i vissa tävlingar där ens prestations mätts på ett specifikt sätt. Tävlingsmomentet är ett viktigt moment att lära sig men en tävling innebär en hög belastning ur många perspektiv. För att kunna värdera tävlingar så kan vi skapa en modell för att kunna guida tränare och idrottare i vilka tävlingar som är värd att delta i.

Extern belastning
Extern belastning är den kraft som vi utsätts för inom idrotten. Kraft är inom fysiken en abstraktion för att förklara och beskriva orsaken till förändringar i ett systems rörelse. En kraft är något som vill flytta på ett objekt och alltså förändra hastigheten på det objektet i någon bestämd riktning. Om du inte är i vakuum i rymden så är det alltid mer än en kraft som påverkar dig. Summan av all krafterna som påverkar ger en resulterande riktning och en resulterande kraft. Kraften beräknas genom att multiplicera ett objekts massa och dess förändring i hastighet (acceleration). Kraft beskrivs ofta i form av en formel (kraft= Massa x Acceleration).

Energi är en fysikalisk storhet, den totala energin i ett slutet system kan inte förbrukas utan endast omvandlas till andra tillstånd. Det finns i huvudsak två olika former av energi: lägesenergi och rörelseenergi. Ett objekts totala mekaniska energi är beroende av dess samspel mellan rörelseenergi och lägesenergi.

En idrottare på 100 kg står på en box med två meters höjd. Idrottaren har potentiell energi (lägesenergi) på mgh (100 x 9,81 x 2) = 1962 J. När idrottaren tar ett steg ut från boxen och faller ner övergår lägesenergin till rörelseenergi och beräknas genom ½ x (MV2). När individen landar omvandlas energin till värmeenergi i kropp och golv samt till lägesenergi (elastisk energi) i senor och muskler. Om inte den elastiska energin används övergår den till värmeenergi.

Utförsåkning utsätter den aktiva för enorma energier då både den potentiella energin och rörelseenergin är hög. När individen försöker rikta om energierna uppstår höga externa krafter.

 

Krafter

Även om de externa krafterna är enorma inom alpint möter vi dom ofta i starka positioner. Intern kraftutveckling påverkas av den externa kraftutvecklingen samt yttre och inre momentarmens storlek. De flesta muskler fäster över en eller flera leder. Muskeln måste därför ständigt jobba mot ett vridmoment. Ett vridmoment uppstår då en kraft verkar på ett avstånd (momentarm) från rotationscentrum.

Formeln för att beräkna vridmomentet är:
Vridmoment (Nm)= Kraft (N) x Längd på momentarm (m)
Då vi genomför en rörelse skapas ett inre och yttre vridmoment. Om vi vill stabilisera leden måste det inre och yttre vridmomentet vara lika stora. Om vi vill ha en koncentrisk kontraktion vill vi att det inre vridmomentet är större än det yttre vridmomentet och vi vill ha tvärtom i en excentrisk rörelse.

Olika strukturer i kroppen tål olika stora belastningar. Krafterna som krävs för att skapa en akut skada är höga och uppkommer då en individ utsätts för en kraft som är högre än strukturens tolerans. Vid upprepad eller konstant belastning kan en strukturs tolerans minska vilket gör att kraften som krävs för att en skada ska uppkomma minska vilket gör att belastningar som normalt tolereras orsakar en skada.

Balansen mellan belastning och återhämtning är vital inom idrott. Första steget är att inte överbelasta individens leder med belastningar som är högre än ledens eller strukturer i ledens hållbarhet. Höga hastigheter, dålig kontroll och felaktiga positioner kan göra att relativt låga externa krafter överbelastar en strukturs hållfasthet. Vi vill därför jobba med att effektivisera rörelsemönster och att ha kontroll i rörelsen i olika rörelsehastigheter.

Tränarens roll blir att handleda sina idrottare och att utbilda dem på att genomföra alla olika rörelsemönster med hög effektivitet både på skidor och inom fysträning. Idrottaren belastning måste även tas till hänsyn då vi planerar träning eftersom belastning som upprepas kan sänka hållfastheten och toleransen hos vissa strukturer. Träning syftar till att belasta strukturer och sedan ge dom förutsättning att anpassa sig till belastningen genom optimerad återhämtning (kost samt återhämtningsåtgärder).

Inom skidåkningen är de externa krafterna som tidigare nämnt höga, däremot är de yttre momentarmarna inte så stora på det yttre benet som tar upp 70-100% externa krafterna. Innerbenet kan ha en hög vinkel med på grund av fördelningen av extern kraft så kommer det inre vridmomentet inte heller bli så stort. Då en skidåkare hamnar med huvuddelen av sitt tryck på innerskidan så kommer krafterna öka snabbt och på grund av den långa momentarmen blir det inre vridmomentet högt vilket gör att musklerna snabbt måste skapa en hög kraftutveckling.

Det är därför vi inom skidåkningen har svårt att förstå hur hög extern belastning vi utsätts för och om vi får en momentarm och skapar enorma vridmoment, vilket kan leda till överbelastning alternativt akut skada.

Under senaste tiden har det uppkommit en diskussion rörande styrketräningens belastning där man ur ett rent belastningsperspektiv kan säga att belastningarna är mer kontrollerade och lägre än inom idrott och lek. Styrketräning bör dock genomföras med god teknik annars uppstår även skador då oönskade belastningar uppstår trots den relativt låga externa belastningen.